Mega ångest = inte helt okej.
Hejhej! Idag har jag mått URUSELT hela jävla dagen. Igår vid 22 tiden så började benet göra ont när jag gick, men jag tänkte att det går över under natten. Det är bara nå knas som vanligt. Men icke! Nu knakar det och gör ont. Hur kul som helst, verkligen! Det är låret och upp mot höften det gör ont, helknas.
Inte bara det, huvudet har sin egna lilla fest också, kanske 300 pers som dansar omkring därinne med dunkade musik. Så mysigt.
Nu har jag även fått värsta ångesten över min kropp. Bara sådär! Igår levde jag livet med en fet kebabrulle och nu mår jag dåligt över att jag åt den? Nej vill inte må såhär så nu får jag fan skärpa mig. Äta nyttigt & motionera = börja genast. Inte för att jag inte precis rör på mig, men ah. Nu ska jag göra det medvetet, haha.
Nu, till något jag tycker är myyyycket roligare. Nämligen min senaste dröm. Heltokig men ack så JÄVLA UNDERBAR & jag önskar den vore sann, hah.
Jo, jag var nämligen väldigt kär i någon tydligen. Stört förälskad och känslan jag hade i kroppen kände jag såklart igen. Sådär sprudlande underbar. Kännt den förr ju. ;) Iallafall, jag va inne i stan och helt plötsligt så kommer min förälske fram till mig (vi var ensamma inne i stan) och han sa "Kom, vi måste skynda oss innan nån ser oss, jag vill vara vara med dig." Gissa vem, jo. Sötnosen him self, Ulrik Munther.
Vi for hem till mig och han sjöng för mig, vi pussades och sen så börjar han förklara att han vill leva med mig resten av hans liv och att han inte är något utan mig, haha. Såklart så kände ju jag exakt samma sak för honom. Vi kunde höra hur mina systrar stog klistrade mot dörren och lyssnade & små fnissningar & tjut hördes när han sjöng.
Sen när Ulrik skulle säga nått väldigt viktigt till mig så väckte pappa mig! Haha ååh, jag vill veta vad han skulle säga.. Det är det ända jag tänker på hela tiden. Det sista som hände var att han sa " Theresa, jag måste berätta något väldigt viktigt och jag hoppas du tycker om det och vill det.." Sen väcks jag.
Kände mig rätt muff i mitt humör då. Varför kan man inte somna om och återgå till det man drömde om? :(
Hade ju en timme till att sova. :(
Tro det eller ej, men jag skulle hellre träffa Ulrik än Eric Saade. Det är sant! :o
Det är nånting med 94'or.. Hmppf.
