Denna sötnos har jag aldrig nämnt i bloggen. För jag har inget att skriva om honom.

Han heter Melwin och jag köpte honom den 12 Juli 2010. Han är pappan till Kira, Sam & Teddie.

Det var kärlek direkt när jag såg den lilla lurvbollen i buren tillsammans med två mörka marsvin på Arken i sundsvall. Jag reserverade honom och hämtade honom när vi skulle åka hem. Han fick vara i en låda med burpellets och lite mat, i mitt knä. Jag skickade lyckliga sms till pappa och min dåvarande pojkvän, om hur fin han var.

Hela den dagen och kvällen spenderade jag med honom, första gången jag åt pizzamacka från Sylos också. Haha.

Det tog inte lång tid innan Melwin och min andra kanin Chippi blev vänner.

Men 21 Augusti lämnade Chippi oss och Melwin blev mitt stöd. Fast jag först hatade honom för jag tyckte att jag försummat Chippi pga Melwin. Men så var det ju inte.

Alla som hälsade på min lilla pelwin blev förälskade i honom. Han va som en liten hund, smet aldrig, bet aldrig någon och han va en av dom bästa.

Januari 2011 så blev han pappa. Till världens finaste kaninbebisar. Kira, Sam och Teddie.

Han fick följa med mig när jag flyttade runt vissa gånger. Eftersom jag och min dåvarande kille hade ett sånt förhållande då vi typ bodde hos varandra. Så jag ville ha med mig min bebe då och då.

Men den 14 Maj 2011 tog livet sin egna lilla vända och ställer till med massa. Min lilla Melwin blir sjuk, förkyld, snorig och usch. Jag tog med honom hem till mitt ex, där han fick vara, nära mig, hela natten.

Fredag morgon den 15 Maj fick jag höra Melwin ta sitt sista andetag. Det lät precis som en djup suck.

Sen bara.. Fanns han inte längre.

Mina fina lilla Melwin-Pelwin. Alla fina bilder jag fotade på honom försvann när datorn kraschade, förutom då få bilder jag hade på ex'ets dator som vi la upp på skivor.

Igår va det prick ett år sedan och det är nu jag kommer börja glömma bort att hålla reda på hur lång tid det har gått. Men som många vet, 2011 va det värsta året för mig.

Med allt som hände så började jag glömma bort min fina kanin, men nu, ett år senare så vet jag att detta skulle ha gjort mig mer ledsen än vad allt annat som hänt gjorde. Jag skulle ha fått sörjt min lilla kanins bortgång i iallafall en månad. Men det fick jag inte. Min kanin borde ha betytt mer än så.

♥